Vad är det för skillnad på korsett, torsolett, bustier?

Korsett.

Den egentliga korsettens upphov anses dock vara ett på 1200-talet till självständigt plagg förvandlat underfoder, men redan under antiken nyttjades dräktföremål med korsettens uppgift. Under medeltiden och nyare tiden ombildades korsetten efter modets växlingar, ungefär från 1810 förskriver sig ordets nuvarande betydelse.Under första hälften av 1800-talet gjordes stora tekniska framsteg som påverkade korsettindustrin. De elastiska, gummibaserade fibrerna och upptäckten av andra konstfibrer innebar att korsetter kunde göras smidigare och mer följsamma. Hyskor och hakar framtill gjorde plaggen lättare att ta av och på. Löstagbara snörskenor med stålskodda söljor och dubbla snören gjorde också att korsetterna kunde tvättas. Valbens- och stålskenor går också att ta ur korsetten. En finurlig uppfinning är planschetten, den styva stålbladsisättningen mitt fram, som sticks in i snörlivet när man snört ihop sig.

Bustier

Av fr. buste "överkropp"),är ett korsettliv, en modern utveckling av snörlivet från 1700-talet. En bustier är figurformande för att lyfta bysten och hålla in midjan. Den förekommer från 1947, och då oftast utan axelband och midjekort. Det har dock blivit vanligt att en bustier har både axelband och strumpeband, ibland avtagbara. Tillverkas i olika material, till exempel satin. Icke sällan pryder vackra spetsdekorationer kuporna och den nedre kanten. Bustiern företer ett tydligt släktskap med korsetten och korseletten samt torsoletten.

Korselett (fr. corselet "brynja", "klänningsliv" av corps "kropp") är ett figurformande underplagg för kvinnor. En mjukare variant av korsetten som kan gå ner över stussen och vara försedd med strumpeband för att bära upp till exempel nylonstrumpor. Lanserades på 1920-talet. På engelska och franska används ofta benämningen basque "skört".

Korsettens historia

Ordet korsett kommer ifrån det latinska ordet corpus som betyder kropp. Korsettens storhetstid var mellan 1500 till slutet av 1800 talet (framför allt under 1800 talet), men man spåra plagg med samma funktion så långt tillbaka som till 1500 f.Kr. Det är ett plagg avsedd i första hand för kvinnor för att forma figuren på ett sätt som modet föreskrivit genom tiderna. Men det har även funnits korsetter för män. Korsetten är ett plagg i styvt material som bärs mot kroppen. Den sträcker sig från bysten till höfterna. Korsetten är försedd med kraftig snörning baktill så att man kunde snöra den hårt och på så vis forma kroppen.

Korsettens första uppgift var att hjälpa till att hålla tunga kläder på plats och betraktades inte som mer än vilket underplagg som helst, men under slutet av medeltiden (mellan år 400-1500 e.Kr.) började man tänka på korsetten som ett eget plagg och den började följa modets växlingar.

Timglasfiguren var på modet både för män och för kvinnor under medeltiden, även om kvinnorna hade de hårdaste föreskrifterna gällande midjemåttet för den eftertraktade timglasfiguren. Henrik III av Frankrike (född 1550) var hyllad för sin slanka midja och hans mor, Catherine de’ Medici, införde ett maximalt midjemått på 13 tum (ca 31.5 cm) för de franska hovdamerna. För att kunna snöra kroppen så hårt utan att korsetterna skulle spricka sydde man in stålskenor, valfiskben, träskenor och liknande för att göra korsetten stadigare.

Detta mode höll i sig långt in på 1700-talet, då även barn började använda korsetter. De var gjorda i läder och de skulle göra barnen vana att vara snörda tills de blev äldre och de riktiga korsetterna användes. Dessa läderkorsetter konstruerades och användes både av flickor och av pojkar. Mödrar rekommenderades att redan när barnen var små lägga dem på mage och placera foten på barnets korsrygg för att kunna ta spjärn och snöra korsetten ordentligt. Det konstruerades även särskilda korsetter för gravida. Det var en slags heltäckande korsett som kapslade in kroppen från axlarna till ner på benen.

Kravet på smalare midjor ökade på 1800 talet. En ny sorts korsett skapades som gjorde att kvinnor kunde börja snöra sig själv utan hjälp. Man ansåg under början på den viktorianska tiden (på 1830-40 talet) att ju smalare midja en kvinna hade desto mer eftertraktad var hon och korsetterna snördes till bristningsgränsen. De snördes så hårt att kroppen tog skada. Det krävdes stort mått av behärskning att inte visa någon form av smärta eller obehag när korsetterna snördes, vilket ansågs som skamligt. Kvinnor förlorade känsel i nedre delen av kroppen, de svimmade ofta eftersom de inte kunde andas ordentligt i de hårt åtsnörda korsetterna, och på så vis inte kunde tillgodogöra sig tillräckligt med syre. Det fanns kvinnor som opererade bort de två nedersta revbenen för att på så vis kunna snöra sig en smalare midja.

Under en modevisning i början på 1800 talet berömdes en kvinna för sin slanka figur och sitt minimala midjemått. Ett par dagar efter modevisningen var hon död. Det visade sig senare att dödsorsaken var att korsetten var så hårt snörd att tre av hennes revben knäckts och de hade punkterat levern. Det var inte ett sällsynt problem. Inte heller var det ovanligt med att skelettet blev så deformerat att kvinnorna tillslut inte kunde gör något utan sina korsetter.

Revbenen tycktes ihop, eller så kunde de knäckas. Även höftbenen trycktes samman.

Kvinnor som gick i många år med korsetter kunde inte tillslut, ens om de ville, gå utan korsetter eftersom kroppens muskulatur aldrig tränats.

För att behålla sitt midjemått konstruerades särskilda korsetter som kvinnorna kunde sova i om nätterna.

Korsetterna har alltid främst använts av de i det övre samhällskiktet, men under 1800-talet efter symaskinens framfart kunde man börja massproducera korsetterna och de blev billigare. Fler än de i överklassen kunde börja använda dem. Det maximala midjemåttet var fortfarande det som Catherine de’ Medici föreskrivit på 1500-talet, men ju mindre mått man hade desto bättre var det.

Korsetten fortsatte sin popularitet fram till början på 1900 talet. Då fick den ett abrupt slut.

Ca 1910 var det istället modernt med en kurvig figur och korsetten slopades helt efter mer än 400 års daglig användning. Korsetten har efter det kommit och gått i modesammanhang, men aldrig har den kommit till sådan extrem användning som den gjorde från slutet av medeltiden fram till början av 1900 talet. Korsettens funktion och utseende har grenat sig fram till våra dagar. Numera fyller den inte funktionen av att snöra sig onaturligt smal, utan har modifierats och används av människor som har ryggproblem och behöver stöd. De plagg som idag är avsedda för att göra människor slankare är bland annat gördlar och korseletter.

Korsetter som ser ut som de som användes förr är numera en extravagant del i en klädesuppsättning, och används främst för sitt utseendes än sin funktions skull i speciella sammanhang som konserter, teater, maskerader och så vidare. Det finns även varianter av korsetter som idag används som utmanande klädesplagg.

Olika typer av korsetter

Som med de flesta andra plagg så finns även korsetter i många olika utföranden och varianter. Ibland är det inte helt enkelt att avgöra vad som är vad men nedan listas de generella typerna.

Överbystkorsett

En över bystkorsett är en korsett som sträcker sig från höfterna upp över bysten och formar hela överkroppen. På 1600 talet gjordes överbystkorsetten kilformad och användes för att jämna ut kroppen och för att få en rak timglasfigur. På 1800 talet var själva plagget skapat som ett timglas och var elastisk för byst och höfter, men hårt åtsnörd i midjan. I mitten på 1800 talet försvann axelbanden och plagget förseddes med en knäppbar planchett (en böjlig skena av metall eller trä framtill i korsetten med spännen som gjorde det möjligt för bäraren att själv snöra på sig den), den nedre delen av korsetten hade kortats så att plagget slutade ovanför höfterna. Den senare delen av 1800 talet hade korsettens förlängts och gick nedanför höfterna och i en båge upp till ryggen. Korsetten hade också förlängts upptill och tvingade bysten uppåt. I början på 1900 talet fortsatte korsetten neråt över höfterna och tvingade kvinnan att gå med en djup svank, vilket också förstärktes av snörningen baktill och korsettens S-form som gjorde att bysten sköt ut, en såkallad S-korsett. Olika utföranden har också funnits av överbystkorsetter in på 1900 talet, även om de inte var frekvent använda och var av och till omoderna.

Underbystkorsett

En underbystkorsett sträcker sig från höfterna till under bysten. Under 1700 talet var underbystkorsetten kilformad och midjan hade börjat accentueras. Plagget vad långt och avslutades i en spets framtill. Bysten tvingade uppåt. På den senare delen av 1700 talet hade plagget kortats och en stramare snörning framhävde den smala midjan och byst och höfter som föreföll större eftersom midjan kortats. Korsetten avslutades i en spets framtill. I början på 1800 talet gick korsetten jämt över höfterna, midjan flyttades uppåt under bysten. Knappt hundra år senare var samma modell tillbaka, samtidigt som den strama S-korsetten var populär. Denna gång fokuserade underbystkorsetten på midjan och höfterna. 1910 innan korsetten slopades fanns det en korsett som var mycket lång. Den sträckte sig från under bysten (som pressades uppåt) ner till låren för att skapa en slimmad effekt. Getingmidjan var borta. 1920 fanns den korsett som gjorde kvinnorna raka. Den började lite ovanför midjan och gick ner till låren. Bysten var inte längre intressant att visa. Det årtiondets mode skulle vara rakt.

Midjekorsett

Är en korsett som fokuserar på midjan. Den är kort, stäcker sig precis ner till höftkammen och lite över där revbenen möts. Det stramar upp midjan på alla håll och genom att använda en sådan korsett förefaller byst och höfter större. Den har funnits i olika utföranden från mitten av 1800 talet och den har varit populär långt in på 1900 talet. Fram till 1980 fanns det kvinnor som använde sig av olika sorters midjekorsetter. Mest för att accentuera en smal midja istället för att med tvång skapa den. Det finns olika namn på midjekorsetten. Waist Cinch, Waspie och Ribbon corset är några av dess namn.

Moderna varianter av korsetter

Gördel

Gördeln är en variant av korsetten som skapades på början av 1900 talet, huvudsakligen skapat för kvinnor. Gördeln täcker midja, höfter och lår och formar dessa delar av kroppen så att siluetten får en mjukare linje. Till en början gjordes gördlarna i ganska styva material som taft eller satin, men under 1950 talet när de olika syntetmaterialen började bli populära, syddes de även bland annat i lycra. Det finns olika sorters gördlar som byxgördel, midjegördel och trosgördel. Byxgördeln har ben, trosgördeln är som en trosa med mycket hög midja och midjegördeln är enbart en gördel som täcker och formar midjan. Fortfarande görs gördlar i många olika material. Det finns gördlar som är helt i syntetmaterial och de som är styvare med plast eller gummiförstärkningar

Korselett

Korselett är en kombination av behå och gördel som skapades på 1920 talet. Den sträcker sig upp över bysten och ner över höfterna, ibland ner på låren. Den är av mjukt material och mycket resårer för att, precis som gördeln, ge siluetten en mjukare linje.

Torselett

Torselett är en är kortare korselett som skapades på 1950 talet. Den är utan axelband (eller har avtagbara axelband) och är ofta försedd med strumpeband. Den koncentrerar sig främst, som namnet antyder, på kvinnans torso (magen/midjan). Den är oftast gjord i ett tunt och följsamt material.

Bustier

Bustier är ett plagg som sitter på överkroppen. Den når från lite nedanför midjan till upp över bysten. Bustieren är gjord för att hålla in midjan och lyfta fram bysten. Den är ofta gjord i ett styvare material och kan ha tunna skenor av metall eller plast isytt. Bustieren skapades 1947 och var då till en början midjekort och utan axelband. Nu finns den i många olika varianter. Precis som torseletten och korseletten.

Korsetter för medicinsk användning

Personer med ryggproblem som skolios, osteoporos, diskbrock eller som behöver stöd för ryggen av annan anledning kan ibland använda sig av korsetter. Dessa korsetter ser inte ut som och är inte gjorda på samma sätt man är van vid.

Korsetterna för detta ändamål är gjorda i alltifrån skumgummi närmast kroppen och hårdplast som ett yttre skal för den som behöver mycket stöd, till elastiska, värmande och stödjande material för den som behöver lindrigare stöd. Olika typer av korsetter är Boston-Milwaukeekorsett och Providencekorsett.

Korsettens användning och risker

En korrekt gjord och snörd korsett ska vara bekväm att använda. Det tar visserligen en tid för korsetten att forma sig efter kroppens linjer då den kan kännas obekväm, man får räkna med cirka en veckas användning för att korsetten ska forma sig bekvämt efter kroppen. Korsetten formar sig efter bärarens figur, och man bör därför inte låna andras korsetter, då de kan skava eller verka skeva och inte ge det stöd eller den effekt man eftersträvar. Att använda korsett idag innebär inte per automatik att man snör sig så hårt som på 1800 talet, men det finns vissa människor som aktivt jobbar på att få en midja på ca 40 centimeter. Att snöra sig så hårt kallas för tightlacing. De flesta människor använder korsetten emellertid för att framhäva en finare figur än att med tvång skapa en.

Det är inte bara korsetten som ska vänja sig vid kroppen, kroppen måste också vänja sig vid korsetten. Många svimmar eller tappar andan innan de lärt sig att andas med korta och ytliga andetag, vilket man brukar tvingas till då korsetten är åtdragen i midjan och hindrar människan från att andas med diafragman. Det är viktigt att man som nybörjare med korsetter väljer en korsett med lång midja, vilket underlättar andningen. Man ska som nybörjare aldrig välja en korsett med avsikt att tightlacea, snöra sin korsett för hårt med en gång eller välja en för kort korsett då dessa inte ger tillräckligt med stöd och kan orsaka skador på revben och invärtes organ. När man väljer sin korsett är det viktigt att prova noga. Korsetter som sitter fel skaver, hindrar matsmältningen, klämmer på nerver och kan skada revbenen. Som nybörjare är det viktigt att välja en korsett som är lätt att justera efter kroppen.

Om man använder sin korsett på rätt sätt finns det flera fördelar med den. Både hälsosamma och estetiska fördelar. De hälsosamma fördelarna kan vara:

• En bra hållning.
• Korsetten kan minska smärta och obehag för de som har problem med ryggen.
• Kvinnor med stor byst har fördel av korsetten eftersom tyngden från bysten hamnar på
  korsetten istället för axelband och rygg.

Estetiska fördelar:

• En bra hållning vittnar om en kraftfull person.
• Byst och höfter markeras tydligare på den som annars är rak, och kroppen förefaller kurvigare.
• En vanlig korsett kan “trolla bort” 5-10 centimeter i midjemått utan att behöva snöras för hårt.
• Det finns också risker för dem som använder korsetten fel och/eller använder den på extremt vis.

Hälsorisker:

Det är svårt att andras djupa andetag, man måste lära sig andas grunda andetag genom att använda bröstkorg istället för diafragman. Det gör att man måste andas snabbare för att blodet ska få tillräckligt med syre. Att svimma och drabbas av yrsel kan vara vanligt innan kroppen har vant sig vid korsetten.

Det finns också risk att drabbas av Glénard’s sjukdom som innebär att de inre organen ändrar plats i magen på grund av förtvining av magmuskler. Detta kan hända efter långvarig användning av för hårt åtsnörd korsett. Korsetten fungerar då som muskler utanpå kroppen vilket gör att mag- och ryggmuskler inte tränas och börjar förtvina. Sjukdomen skapar problem som förstoppning, diarré, kronisk smärta i övre delen av magen, balanssvårigheter och sömnsvårigheter.

En för hårt snörd korsett deformerar de nedre revbenen så de pekar inåt och pressar ihop bröstkorgen, vilken kan knäcka revbenen, leda till uttorkning och att inre organ slutar fungera på rätt sätt.

En korsett som använd på fel sätt kan också deformera inre organ.

Observera att samtliga hälsorisker förekommer först när korsetten snörs väldigt hårt. Om du bär korsett som ett vanlig plagg finns dessa risker inte.